Det fanns många etablerade och duktiga kvinnliga schlagerartister i Sverige på sextiotalet. Siv Malmkvist,
Anita Lindblom, Anna-Lena Lövgren, Ann-Louise Hansson och Lill Babs för att nämna några, men få kvinnliga
popband. Ett band som bildades var Plommons vilka skulle bli ett alternativ till de mansdominerade popbanden i Sverige på
sextiotalet.
Plommons bildades av några unga tjejer från Sundbyberg och fick sitt namn efter en av medlemmarna, Eva Håkansson
(Soelberg), som hade smeknamnet Plommon. Allt började med ett påhittat popband och inför en intervju
i Solna/Sundbyberg Tidning kallade de sig för The Four Bows (de fyra rosetterna).
Artikel skapade en nyfikenhet och bandet började snart efterfrågas. De var nu mer eller mindre tvungna att starta
ett riktigt popband. Och lära sig spela.
Med tre låtar i bagaget hade gruppen sin första viktiga spelning vid en popbandstävling på Nalen 1965. Samma
år uppträdde de på Skansen och Gröna Lund, vilket resulterade i det stora genombrottet för gruppen.
Plommons fick en egen manager och karusellen var snart igång. En succeartad folkparksturne genomfördes under sommaren 1965. De
följande åren kom att bli hektiska. Plommons framträdde i det enda pop-programmet på TV vid den här tiden, Drop in.
Skivor spelades in och turneerna avlöste varandra i Sverige, Finland, Danmark och Tyskland. Plommons var förband till The Who när
de spelade på Hovet i Stockholm inför närmare 7000 personer. En kaotisk och omtumlande upplevelse enligt tjejerna själva.
Gruppen upplöstes 1967 när basisten Eva Håkansson (Soelberg) och trummisen Ewa Kroon
satsade på studier. Maud Lindqvist, bandets sångerska och gitarrist, startade ett nytt band, Sunny Girls From Sweden. De
tog sig över till USA för att turnera i några år.
Plommons återförenades 1985 och har sedan dess gjort ett antal spelningar. Repertoaren består mest av covers från 1960-talet.
Några av gruppens mest kända covers är Stupid Cupid, Be My Baby, Tennessee Waltz, The Locomotion och Da Doo Ron Ron, men
de spelar även låtar av Maud Lindqvist, bland dem Last Train To Liverpool från 1966. Låten var en singelbaksida till Hungry For Love
och testades därför inte till den viktiga Tio i Topp-listan. Kanske hade den blivit en potentiell Tio i Topp-hit. Den hit Plommons aldrig fick. Låten
finns med på samlingsalbumet Från Plommons till Drain: svenska tjejrockband 1966-1999 som gavs ut av Svenskt Rockarkiv 2002. En nyinspelning av
låten gjordes 2011 då Plommons spelade in en egen CD.
