Från början fanns juryn i två städer, där Stockholm var den stående juryorten. Juryn fick lyssna på tio nya
låtar en timme innan programmet gick ut i radio. Av dessa röstades fem låtar fram vilka sedan utmanade de
tio som låg på listan. De 15 låtar som var kvar spelades upp i programmet, och publiken fick genom sina
mentometerknappar först rösta på vilka låtar som skulle åka ur listan. Till sist spelades de tio låtar som varit
mest omtyckta och publiken hade nu att rösta på en enda låt. Det fanns vid den här tiden inte någon som helst
möjlighet att kontrollera att röstningen gick rätt till. Det var med all säkerhet många som röstade på flera låtar.
Jurysystemet var synnerligen ett krångligt förfarande.

Under sommaren 1962–1966 ersattes Tio i topp av Sommartoppen. Där fanns det bara en jury i den utvalda
staden och endast en omröstningsomgång genomfördes i stället för tre som gällde i huvudprogrammet. Den
omständiga röstningsproceduren slopades även i huvudprogrammet. Det skedde i september 1963. Det blev
tillåtet att rösta på tre låtar. Självklart tog ungdomarna vara på chnsen och möjligheten att rösta fram sina
egna lokala favoritband på Tio i Topp.